Historia och utveckling

För 25 år sedan hade nästan all kunskap kring linoljefärg försvunnit. Vid denna tid började rapporter komma in om att våra nya hus inte mådde så bra. Träfasader ruttnade under plastfärgen. Färger sprack och flagnade. Baksmällan från 60 och 70-talet var här.

Samtidigt hände detta:
Riksantikvarieämbetet kom 1984 ut med en receptsamling med många linoljefärgskulörer. Sveriges bönder letade nischgrödor, där oljelinet blev aktuellt igen. Miljödebatten gynnade en utveckling av förnyelsebara bindemedel där linoljan uppfyllde dessa krav.

Bakgrund och utveckling

Mellan 1981-86 gick jag på konstskola i Malmö och undervisades bl.a. i materiallära om hur man kunde egentillverka färg att måla sina tavlor med. Undervisningen var ganska översiktlig men jag fachinerades genast och fick en slags kontakt och känsla för detta, som kom att bli avgörande för min framtid. Linolja och färgpigment levde kvar bland konstnärer men var nästan helt försvunnet i yrkesmåleriet. Detta samband kände jag inte till då, utan först 1988, då jag fick en förfrågan av en byggmästare om jag inte kunde tillverka linoljefärg till hus.
Någon ambition att tillverka linoljefärg i större skala hade jag inte, utan jag var mest intresserad av att förbättra min ekonomi då konstnärsyrket inte gav några stora inkomster.
1989 bildade jag en enskild firma där konst, undervisning och tillverkning och försäljning av färg ingick. Jag hade en hel del utställningar av egna målningar samt en ökad efterfrågan på linoljefärg både till konstnärer och byggnader. Jag skickade efter utländsk litteratur i ämnet och sökte även upp äldre målarmästare med en tradition bakåt som var villiga att dela med sig av kunskap som inte stod i böckerna. Någon annan utbildning fanns inte än det egna sökandet samt prover och utvärderingar.
Jag hade också turen att få tag i maskiner då inte många trodde på en återkomst för linoljefärgen. Dessa maskiner stod overksamma på olika färgfabriker eller i lager som jag kunde förvärva för en billig penning.
Under 1990-talet ökade intresset för linoljefärg kraftigt och jag fick anställa folk för att klara efterfrågan. 1996 byggde jag till de befintliga lokalerna i Genarp och 2001 köpte jag en industritomt och byggde en linoljefärgsfabrik. Samtidigt ombildades firman till Ottosson Färgmakeri AB. Personalstyrkan varierar då vi är väldigt säsongsberoende. I somras var vi 6 personer som jobbade i firman. I år kommer vi att producera c:a 80 ton linoljefärg.
Vi har över 50 återförsäljare i Sverige, Norge och Tyskland.

Råvaror

Att tillverka en produkt med hög kvalité kräver goda råvaror.Linoljan som vi använder är en kallpressad olja. Det betyder att linfröna pressas utan att först värmas upp. Den olja man då utvinner är en s.k. ”jungfruolja” som är den bästa då man inte får med så stor andel mättade fettsyror och andra föroreningar i form av slemämnen. Oljan från det lin som vi använder är odlat i södra Sverige. Områdena kring Östersjön och Baltikum har ett mycket bra klimat för linodling. Lin kan endast odlas i tempererade klimatzoner och Kanada är världens största producent.
Linoljan som kommer ut vid pressningen kallas rå linolja. Den råa linoljan använder vi som spädning i grundfärger då vi önskar en extra impregnerande effekt. Vi använder den också som huvudingrediens vid vår tillverkning av konstnärsoljefärg.
För att förbättra linoljans torkförmåga upphettar man den råa kallpressade linoljan tillsammans med någon procent metallsalt, ex. kobolt, mangan, som hjälper linoljan att oxidera bättre.
Under upphettningsprocessen tillförs luft (syre). Linolja kokar inte som vatten vid 100 grader utan den ökar sin temperatur successivt tills den självantänder vid 350 grader. Därför är det viktigt att under ”kokningen” kunna styra temperaturen. Den linolja vi använder har upphettats till 150 grader. Den saluförs under namnet Svensk kallpressad kokt linolja.
Den kokta linoljan har en något högre viskositet än den råa, men har en extremt god inträngning och vidhäftningsförmåga till underlaget, jämfört med modernare bindemedel som akryl och alkyd.

Färgpigment

Valet av färgpigment är egentligen viktigare än valet av linolja för att uppnå goda resultat.
Utbudet av färgpigment har aldrig i historien varit större än idag. Många ”nya” pigment har aldrig testats tillsammans med linolja. Det innebär en stor utmaning att välja rätt sort och kvalité.
Vi använder till 90 procent oorganiska färgpigment. De består av olika metallföreningar och har en uttalad kornstorlek. Dit hör t.ex. naturligt förekommande jordpigment, zinkvitt, titanvitt, järnoxidpigment m.m. Dessa pigment har den bästa ljusäktheten och man har lång erfarenhet för hur dessa pigment fungerar.
Under 1900 talet har man utvecklat den organiska kemin som har givit värdefulla bidrag till nya pigment med goda egenskaper. Vi använder exempelvis monastralgrönt, monastralblått, och kinakridonrött, för att öka vårt urval av kulörer.
När man väljer pigment är det viktigt att bedöma om pigmentet är ”opyntat” dvs. att det inte är utdrygat med billigare fyllnadspigment. Jag kan illustrera detta med att berätta, att i början av min verksamhet så köpte jag pigmentet ”grön umbra nr.30”. Detta pigment fanns i Riksantikvarieämbetets provsamling från 1984, och var därför påbjudet att använda.
När vi tillverkade färg på detta pigment fick vi stora problem med lagring i burken. Färgpigmenten sjönk och man fick en hård torr klump i botten. Vid en granskning av pigmentet framkom att det var en mixad grön umbra som innehöll stora mängder billig tungspat som är ett fyllmedel, dvs. ett vitt pigment som vid blandning med linolja blir ofärgad och transparent och underordnar sig de kulörta pigmenten. En naturlig umbra är ett mjukt och lätt pigment som inte sjunker vid lagring. Vi använder idag en naturlig grön umbra nr.786 från italienska jordar.
Vad betyder utdrygning på detta sett mer än problem med lagringsbeständighet?
Jo, det påverkar åldrandet av färgen. När linoljan bryts ner av solen utvändigt så tappar man djupglansen som linoljan ger, och pigmenten går mot sitt ursprungliga utseende (torrpigment). Fyllnadspigmenten är ju vita när de inte är blandade med linolja, och följdaktigt så blir den åldrande färgen mycket ljus och kritig vid brist på linolja.
Vidare påverkar utdrygningen med fyllnadsmedel färgen så att täckkraften försämras.

Tillverkning

Hur tillverkar man linoljefärg? Ja, det beror på vilka pigment man använder och vilket ändamål man har för färgen. Linoljefärg är den färgtyp som tillåter den största variationen utan att det behöver bli fel.
Kunskapen ligger i styrning och balans mellan linoljan, pigmentet, lösningsmedlet.
Varje färgpigment har ett individuellt oljetal som styr mängden linolja i förhållande till pigmentet. En del pigment kräver mycket linolja i förhållande till sin vikt, andra kräver mindre för att ge en färgpasta med likvärdig viskositet. Denna färgpasta kan dessutom ha den egenheten att den vid en tids lagring förändrar sin viskositet av sig själv, och  blir antingen tunnare eller tjockare. Egenskaperna på linoljan kan även variera från skörd till skörd, och det kan i sin tur påverka balansen linolja/pigment.
Dessa variationer gör man måste hela tiden vara misstänksam mot färgmaterialet och inte räkna med att allt blir lika från gång till gång. Det stimulerar, och man håller sig vaken.
I vår tillverkning av basfärger, dvs. när vi tillverkar en färg från ett kulört färgpigment och linolja, så väljer vi bearbetningsmetod utifrån pigmentets egenskaper. Vi förfogar över olika maskiner som mekaniskt bearbetar färgmassan så att den får bra egenskaper.
Många jordpigment som guldocker är ganska grova, och kräver en justering av kornstorleken för att den ska fungera i linoljefärgen. Vi använder då ett valsverk som river ner storleken på pigmentet. Denna ”färgrivning” fördelar pigmentet/linolja från en tjock grov massa, till en slät och jämn produkt.
Den är fortfarande för tjock att använda som målarfärg så vi tillsätter ytterligare linolja för att göra den strykbar. Vi tillsätter även till en aning torkmedel (sikativ) för att hjälpa färgen att bli dammtorr på c:a 1-2 dygn.
Dessa färgbaser är alltså kulörta och innehåller endast sitt pigment och linolja. (I moderna färgtyper använder man mer eller mindre vita baser till vilka man tillsätter brytfärg för att ge kulör). Utifrån våra färgbaser kan vi sedan bryta alla sorters kulörer. De blandas helt enkelt med varandra. För våra standardkulörer vägs de olika baserna ihop för att ge den rätta nyansen.
När det gäller specialnyansering så blandar vi på fri hand och öga. En specialbeställning kan vara en gammal färgflaga eller någon annan förlaga som vi försöker kopiera med vår erfarenhet och kunskap.
Förutom vår linoljefärg för byggnation så tillverkar vi en linoljefärg för konstmåleri. Färgen är ämnad att användas som traditionell konstnärsfärg, till dekorationsmåleri, ådring och marmorering, samt som brytfärg till våra husfärger. Färgen tillverkas på valsverk och fylls på tub. Färgen kan även spädas med lite kokt linolja och får då konsistens, egenskaper och användningsområde som våra övriga linoljefärger.

Framtid

Intresset för linoljefärg har ökat mycket sen jag började, och det verkar fortsätta. Kunskapen om denna färgtyp som nästan var försvunnen för 20 år sedan, börjar så sakteliga byggas upp igen. För det är genom erfarenhet och brukande vi lär oss bäst.
Den provsamling som Riksantikvarieämbetet arbetade fram 1984 har i år utökats och reviderats genom Teknisk Målerikonsult Sven-Olof Hjort som i samarbete med oss har tagit fram provsamlingen ”Linoljefärg 2003”. Denna provsamling innehållande 367 kulörer finns nu ute på marknaden.
Många trodde att linoljefärgen aldrig skulle komma tillbaka igen, samma personer sa också att det endast var en tillfällig modefluga som snabbt skulle försvinna. Men det verkar tvärtom, linoljefärgen har etablerat sig som ett konkurrenskraftigt alternativ till mera modernt uppbyggda färgsystem. Det gäller både ur ekonomisk och estetisk synvinkel.
Framtiden ser med andra ord ljus ut.